Det rätta svaret

Jag tyckte kan verkligen förstå det dilemma som beskrivs i Carlgren & Marton. Att lärare vill vara lyhörda för sina elevers egna tankar, att de ska känna att deras tankar är värdefulla och intressanta, men samtidigt har en skyldighet gentemot samhället att undervisa sina elever, som det stod i boken: "...att tänka på det sätt som stämmer med våra konventioner, att lära sig det rätta svaret."



Samtidigt blir ordet kunskap mer och mer abstrakt. Idag känns det mer viktigt att man först förstår sammanhanget än själva delarna. Ett ord som jag såg i boken, och som har fått en allt mer betydande roll, är ordet varför. Det känner jag igen från min egen skoltid, då det runt högstadietiden helt plötsligt blev jätteviktigt att kunna svara på frågan: varför?



Det kan jag känna är så skönt med lärarprogrammet är att det för det mesta inte finns ett rätt eller fel svar. Så länge man kan motivera sina tankar är man på rätt spår. Då känns det värre sen när vi ska ut i verkligheten. Då ska vi få våra elever att tänka självständigt, klara av alla mål uppsatta på läroplanen, planera terminer, skaffa individuella utbildningsplaner så att ingen hålls tillbaka eller hamnar efter, hålla utvecklingsamtal och föräldramöten, ansvara för elevvårdkonferenser, leka miniterapeut, anordna studiebesök, vara fredsmäklare...



...jag tror jag stannar kvar på högskolan...

old school vs new school

Den tredje delen i Calgren & Marton handlade mycket om det jag skrev i min första reflektion, om hur skolan har flyttar sig längre och längre ifrån sina gamla spår med sitt rena faktautlärning. Detta är naturligtvis helt rätt i tiden men samtidigt känns det som att skolans unika värde suddas ut lite. För var skola och utbildning ett privilegium för samhällets överklass, nu ses den bara som en obligatorik plåga. Jag kan verkligen förstå att det är svårt att motivera ungar som är uppväxta med att infomation är ett musklick bort. Därför känner jag att att mitt egen inrikting ( förskoleklass och de tidigare skolåren) känns extra viktigt. Dels för att de lär sig de oundvikliga grunderna man behöver för att kunna överleva i dagens samhälle, dvs att lära sig läsa, skriva, läsa, och dels för att det gäller att få dem engagerade och få dem att förstå vad de själva kommer betyda för sin egen skoltid.

Samtidigt kan jag se att skolan har utvecklats på ett annat plan. Jag tror man har blivit ett större stöd för barnen, man erbjuder någon som lyssnar och en plats där de slipper (fast jag tror säkert inte se ser de så) enbart envägskommunikation, dvs tv, radio, datorn mm. Där tror jag att mycket av den utveckling som barnen behöver i dagens samhälle ligger.

Vilken lärare blir jag?

Sex lärare på samma skola, med elever i samma ålder, med samma läroplan och ändå kommer de komma ut från sina klassrum med totalt olika kunskaper och uppfattningar. 15 st fysiklärare och 18 st historielärare med helt olika syn och förhållningssätt till sitt ämne. Det känns lite skrämmande när Carlgren och Marton gång på gång visar upp exempel på hur lärarnas egna personliga relektioner och övertygelser spelar in på synen av sitt undervisningsobjekt. Vilket förhållningssätt ska jag hålla mig till för att kunna inspirera mina elever? Konstruktivism, styrdokument, Vygotsky och variationsteorier flyger runt i huvudet på mig och låter mig inte tänka för mig själv..

Reflektions dags..

När jag läste Calgren & Marton diskussion ang lärande, kom jag och tänka något jag läst tidigare i kusen. Jag tror att det var i styrdokumentet "Att erövra omvärlden" (1997), där de tog upp tanken att vi egentligen inte vet något om det samhälle som vi ska förbereda våra elever för. Mycket kan, och kommer hända, under de 13 år (minst med tanke på nuvarande samhällsklimatet) som eleverna kommer att spendera i skolans värld. Den tanken lämnar mig att tro att trycka in fakta i huvudet på eleverna kommer inte göra någon större nytta. Att man istället, som enligt Piagets teori, ska låta dem konstruera istllet för att motta sin kunskap. Det bästa man kan göra för sina elever verkar istället vara att dem situationer där de kan utveckla sina förmågor att kommunicera, lösa problem, ta egna initiativ, samarbeta och tänka kritiskt för att nämna några. Med hjälp att erfarenhet kan man se samma situation eller problem på hundra olika sätt. Därför skulle jag vilja avsluta med ett citat ur Calgren och Marton:

"För att kunna hantera variation måste man ha erfarit variation"

Shake it!

vart köper man dom här..?!

Test

Första stegen mot bloggen..